HEj igen!
Dags att sammanfatta 4 finfina musikkvällar och fundera över det som hänt i musikväg och annat fjås. (detta ord användes av spelkamrat till mig på 70-talet för att beskriva människor och företeelser som inte passade in i hans världsbild.)
Jag lånar ett citat av Täppas för att beskriva dom många konserter som innhöll gitarrspelare av god klass. En man som ogenerat kan runka av en gitarrhals håller alltid i längden.
Under veckan har jag förvånats över att gitarrsoundet har varit kanon överlag.
Bästa ljud får som vanligt PRS:en tätt följd av g:a Fender och Gibsonguror.
Ett extra + till Gary Moore, Hellacopters och Jill Jonssons gitarrgnuggare.
Bästa konsert blev helt oslagbara The Ark eller Ola Salos enmansföreställning. Ola dominerar så att bandet nästan försvinner bakom hans karischma (Bert Karlssons uttal).
Näst bäst Jill Jonsson, Amanda Jensen, Vincent, Hellacopters och Gary Moore.
Båsta gung oslagbart från Vincent (rätt mycket redji faktiskt med Hohner mjukbas))
Total-ljudet i år får knappt godkänt med avsaknad av bottendrag i torg pa:t som största minuspost.
Köpte en gottrem på norrsidan för 20 pix(hutlöst) som även den fick godkänt betyg.
En lite extraparantes Pers igen på betan i dag.
Eder tillgivne och ickejämrandes
Bardagas
söndag 6 juli 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar