HEJOHOPPNUÄRDETSTOPP.
Ännu en fantastisk högtid har gått till ända, i år med dubbel (bubbel)mening.
Saken är den att kvällen före julafton så utbröt en frossa hos undertecknad som får den sk permafrosten i Sibirien att framstå som en normal svensk högsommardag.
Hur som helst, feberskakade mig till sömns och vaknade änd(å) rätt fräsch på julafton och en Ipren gjorde julaftonen riktigt angenäm.
Som vanligt ååts julmåltiden med Gumman och sedan dropppade resten av klanen in i en jämn ström.
Klanen informerades om undertecknads hälsotillstånd men då jag bagatelliserade detta så utbröt ingen panik iaf.
Klappar utdelades i sedvanlig oordning och Nicolina, Melker och Alfred gjorde premiär som julklappsutdelare då tomten ej var i trim så att säga.
Allt förflöt fint, nöjda och belåtna avååts den sedvanliga julgröten och klanmedlemmarna drog sig tillbaka till sina respektive boställen och Jag samt Frun lade oss att sussa julsömn.
JULDAGEN: Nu var det slut på friden och den sk. rännan kom igång på allvar.
Dackeresan med programpunkten skot-ring instäldes av mig och istället blev det en annan ring (sitt och fis) som fick motioneras med jämna mellanrum. Den motionen var dock icke frivillig utan styrs av helt andra krafter.
Helt klart att den muskel som styr detta måste vara människans mest intelligenta då den utan tvekan kan skilja på gas och vätska.
Nog med detaljer.
Tillfrisknandet har gott hyfsat och nu på 4:e dagen är det mesta okej.
Hoppas att NI andra haft en fastare JUL.
Ha nu som jag ett Gott Slut och ett Gott Nytt År hälsar
Eder Tillgivne Bardagas
